Att uppleva ett junior-VM på plats är en underbart nervös upplevelse. Allra nervösast är förmodligen de föräldrar som gjort resan från Sverige (och andra länder) för att följa sina telningar. De tillbringar timtal i solen, med GPS och liveresultat från telefonen och fokus på allt som händer. Tänk vilka resor dom har gjort med sina barn för att till slut ta sig ända hit.   

Det är en annorlunda situation även för löparna, extrem värme, ovan terräng, bortkopplade från familj och långa, långa tider i karantän inför loppen. Jag tror inte riktigt man förstår vilket tryck dom känner på sig, juniorerna som ska prestera. 

För två år sedan vann Hannes medeldistansen i JVM, en otrolig prestation. Då var han rookien som tog chansen och slog till med ett perfekt lopp, bara 18 år gammal, utan några stora förväntningar. Nu gick han in som en av favoriterna med känslan av att han skulle prestera. Långdistansen blev en besvikelse och medeldistansen lite mitt emellan med den kravbilden.  

Under sista dagens stafett small det dock till ordentligt där han gick ut i ett getingbo med sex lag tillsammans. Efterhand blev det en duell med Schweiz som svängde fram och tillbaka innan det sista rycket ut från näst sista kontrollen. I guldlaget sprang Ludwig Rosén från GMOK och Wilmer Selin från Göingarna innan Hannes avgjorde. Det svenska andralaget med Max på första sträckan gjorde också en lysande insats och slutade femma, mindre en halvminuten från brons.