Kommer “hem” till tältet efter en jobbig, blöt och snårig förstasträcka i gubblaget. Regnet ligger på från sidan och allt omkring oss börjar att förvändlas till lera. Men det hörs direkt på tongångarna att det är uppåt för klubbens förstalag. Vad händer, hur går det undrar jag. Micke är ett stort leende – grymt, Emil jagar på sträca två i en stor klunga kring två minuter efter täten. Som jag tänkt och drömt om detta - det vore så kul att någon gång få skicka ut Gustav i ett läge där vi verkligen är med i draget. För hans skull, för lagets skull, för vår skull! Går in i granntältet och byter om. När jag står där i bara mässigen hört ett unisont vrål från alla vakna Ravinare. Vad händer? Glömmer nästan att klä på mig innan jag rusar ut. Emil är fyra, nästan ikapp täten! Jag inser mer och mer att det här blir ett  “moment”, en sån där grej som man kommer att minnas och säga att jag var med.

Det missas en del på slutet och nästan trettio lag väller in samtidigt. Emil sliter upp på sista bron och är riktigt trött, men jäkligt nöjd! Gustav ut på långa natten med Lundanes, Sild m.fl. Arrangören är inte riktigt med på noterna och missar att han självklart borde ha GPS - vi växlar ju i tätklungan och skickar ut en världsstjärna!

Början blir lite jobbig. Gustav är kanske överladdad, missar på egen gaffel och tappar den direkta tätkontakten. Med en annan löpare hade det varit kris, men på något sätt känns det lugnt iallafall, karln kan ju det här på egen hand. Mycket riktigt, successivt äts försprånget in och klungan får ett nytt draglok. Efter snabb kommunikation med andra svenska lag inses att Lundanes i Halden är före. Full rulle igen, klungan spräcks, olika gaffel, lite strul i ett grönområde och dom får kontakt igen. Nytt försök, klungan spräcks återigen, Gustav för med sig favorittyngda KooVee och får ögonkontakt med den flyende Haldenlöparen. Lagom till sista TV-kontrollen är han inhämtad.

Slutet är magnifikt. Vid näst sista ute på ängen innan TC står det mobila kamerateamet och väntar. En ständig ström av lampor från sträcka ett och två väller ur skogsbrynet. Sedan helt plötsligt en stark lampa som blixtrar till några meter vid sidan om,  kommer ut som en raket och står på öronen i samma ögonblick som vi ser att det är Gustav. Halden och KooVee får ett litet övertag, men med kameran åkande bredvid är vi strax först igen. In på upploppet är det fullt tryck och inför den vilt tjutande Ravinenklacken växlar vi precis före de kanske två tyngsta favoritlagen. Det vidriga vädret är sedan länge förträngt, just nu är det bara ögonblicket då vi leder Jukola!  

“Jag tror dom andra kände att jag var den som helst ville vara först” var Gustavs kommentar efteråt - Jukola när det är som bäst!

>>>> 

Vårt förstalag I herrstafetten slutade på en mycket fin 16:e plats efter solida insatser rakt igenom. Laget bestod av Jonathan Crickmore, Emil, Gustav, Assar, Erik H, Kalle och Ruslan. Det unga damlaget blev 40:e efter tre stabla lopp av Hanna, Josefin och Moa samt en monsteravslutning av Helena. I övrigt var det många goda insatser men tyvärr också felstämplingar för tre av Ravinens lag – något att träna på för framtiden. Vädret var som redan nämnts genomuselt, men det mesta går att glömma under rätt förutsättningar!