Framgångar kan vara väntade eller oväntade. På något sätt är de oväntade roligast, för de skapar en sådan glädje och energi. Att Gustav tar sin åttonde seger på SM i medeldistans är på många sätt en fullständigt osannolik prestation och något att minnas för kommande generationer, men vetskapen om vilken fantastiskt bra orienterare den mannen är, gör också att det på något sätt var väntat. Att H21-laget med Erik, Axel och Gustav tar ett jättefint silver på SM-stafetten efter omöjliga Stora Tuna är, hur tråkigt det än låter, helt enligt förhandstipset.

Men att Max Österberg efter en stökig vår och sommar skulle hitta löpformen och få till ett helt fantastiskt lopp som alla de sent startande VM-löparna inte ens var i närheten av, är inget annat än en superskräll. Att ett juniorlaget med två artonåringar som fortfarande har en bit upp till de bästa i sin klass kan skicka ut nyblivne svenske mästaren i läge att jaga medaljer är nästan osannolikt. Och att tre tjejer som på pappret borde vara långt efter de bästa, kan orientera sig upp till en topp 10-placering i D21 är en sån där sak som bara skapar så grymt mycket energi för alla tillresta.

En helg som denna är också gemenskapen bland alla de som hänger med. Intresset på samlingarna, de hjärtliga gliringarna och de ironiska kommentarerna om boendets förträfflighet. Ingenting är viktigare är den positiva jargongen och skratten i korridoren. Det mesta övervinns med god stämning på samma sätt som det bästa kan förstöras av dålig dito.  

Nu laddar vi batterierna för nya mål. Oavsett om detta är skogs.EM, lång-SM, 25-manna eller nästa veckas teknikträning!