Men tävlingen då undrar ni, glömde skribenten bort den i sina högtravande försök att bortförklara den sörja som lokalborna tvingas stå ut i några veckor framöver? Nej då.

Klockan nio på lördagsmorgonen startade fyra Ravinenlag tillsammans med dryga 360 andra för att ge sig i kast med Gömmarenterrängen. Fyra lag med helt olika ambitioner och förutsättningar. Ett förstalag med sikte på topp tio trots att en handfull givna löpare saknades av olika anledningar, ett andralag med idel goda orienterare som men jämna lopp kunde placera sig riktigt bra och så två motionslag med en blandning av rutin och orutin, som var uttagna för att vara jämna och där tävlingen främst handlar om att kämpa och roligt tillsammans för att ta runt laget. 

Hur lyckades det då? Ja lag ett blev elva och det tycker jag är fantastiskt bra med de förutsättningar vi hade. Extra kul att de unga som tagit plats laget och verkligen levererade storstilat. Det finns en charm i åldrarnas kamp och jag tar med mig minnet av David som verkligen växt och nu var före hela stjärngardet med mer än hundra års rutin på sträcka tre.  

Lag två blev 77:a. Klart inom bästa fjärdedelen, vilket ju är ett helt fantastiskt fint resultat med tanke på att man får ta smulorna av det som blivit kvar när förstalaget tagits ut. 

Lag tre och fyra var uttagna för att de skulle vara jämna. Var dom det då? Ja, det ska sägas att lag tre inte har ett resultat på grund av en försmädligt överhoppad kontroll, men det skilde faktiskt bara en enda minut mellan lagen då de kämpade sig i mål efter sträcka 23! Precis innan dess gick repet som förkunnade att sträcka 24 och 25 fick gå i omstart och det är efter den omstarten som den leriga men underbart glada ingressbilden på Emilia och Ingrid är uppfångad (notera f.ö. underlagets förändring från gruppbilden ovan, som togs några timmar tidigare, innan ösregnet kom)

Nu är det över för i år. Äntligen kan jag och övriga ledare pusta ut och reflektera över det som varit. Pusslandet är klart och det gick faktiskt till väldigt stor del precis som UK hade hoppats. Stort tack till alla glada löpare, inte minst för feedback och ryggdunkningar för det jobb som gjorts innan, det betyder mycket! 

Men det finns fler som verkligen gjort sig förtjänta av mycket tack och bock. Tältpatrullen med Ove i spetsen som reste ut i regnet på fredagen och såg till att vi hade tak över huvudet i det trista vädret samt alla ledare, både de på pappret och de spontana som stöttade, höll ordning och fixade. Curt i fållan, Ann och Anna-Karin i tältet. Torbjörn som hoppade in och råddade när det var som rörigast och inte minst Karin som i all hast bytte tävlingshets mot ungdomsledarroll så att vi kunde lotsa alla genom den kalabalik som en växlingsfålla med typ tusen löpare samtidigt ändå innebär!    

Nästa år ska vi norr om stan, till Täby Kyrkby där nya utmaningar väntar. Törs man hoppas på att vädret blir bättre än i år? En sak som jag hoppas är att ni är minst lika många som antar utmaningen att springa. 25manna är verkligen för alla som vågar. I ett motionslag är det helt okej att vara en halvtimme efter, det är till och med en del av charmen.  Ambitionen är bara att vi ska försöka ta laget i mål tillsammans!

Stafettansvarige Kjelle